I min uttråkighet så startade jag upp en ny blog härom veckan.

Jag babblar lite allmänt om stil och mode på engelska.

Min andra blogg är mer informativ, men denna är ur min egen synvinkel.

Mitt första inlägg handlar om min egen stil genom åren -hur jag som tonåring mest klädde mej i svarta rock-kläder, medan jag nu är mer färgglad och "feminin".

Kolla in! :D (och länka gärna till den från din sida om du gillar den)

Fashion Infatuation

Nu har jag inte skrivit på länge, länge... Kan ju betyda att jag faktiskt har varit upptagen med att leva lvet ;)

För jag har varit hemma i Sverige!! :D

I hela 9 dagar fick jag träffa alla nära och kära där hemma. Helt underbart! Och ett tropiskt paradis var det nästan man kom hem till -34 grader och strålande sol nästan varje dag!

  Sverige = Jordgubbstårta och jordgubbssaft

Det blev strand-mys på en ö med familjen, shopping i stan med Sissi, luncha med Josefin, fisketur med Robin och Socker (då jag fick 50 myggbett endast på benen. Jag lovar -jag överdriver inte!), och en heldag liggandes vid poolen med en gitarrspelande Linus som hade kört ända från Borås för att träffa mej.

Efter 5 dagar kom Lee till Kalmar också. Han fick träffa familjen för första gången (även om han träffat Sara innan) och se vad det var för ett litet ställe, (dit det inte går några flyg från England), som jag kommer från.

Det fick bli lite sightseeing i Kalmar, med en engelsk guidning på Kalmar slott, och en allmän rundvandring på stan. (slutade med att vi hamnade på Krögers och tog varsin drink. Väldigt bra visning av Kalmar. Haha!)

Jag drog ut Lee på en utekväll med dom tre musketörerna Sissi, Robin och Josefin. Mycket trevligt! Önskar att man fick träffa dom lite oftare... och det lär ju dröja tills man är hemma nästa gång...

Bästa kompisarna i Kalmar! :D

Öland i ösregn sista dagen då vi hade planerat att ligga på stranden hela dagen -så typiskt! Men jag antar att det var vädret som försökte vänja oss vid det härliga Englands-vädret som vi snart skulle komma tillbaka till :P Underbart, verkligen... 

Och precis som väntat -när vi steg av planet i Manchester så mötte oss ett grått England. Så grått att man inte ens såg konturerna av molnen. Jippi. Punkt.

Hade mer än gärna stannat hemma i minst en vecka till. Umgås med familjen och jobba på solbrännan. Men jag antar att jag är dömd till att vara en blek "engelska" nu... :P

När Malin och jag hade bott i vårt nya hus i tre dagar så började vi känna oss väldigt bekväma på vår gata. Our house… in the middle of the street… Our house! Och när vi gick hem från jobbet förra onsdagen så kände vi oss extra glada efter en långpromenad då vi gått förbi en liten grönsaksmarknad där vi köpte varor till kvällens middag. Vi kom hem och ställde oss och lagade mat, och genom köksfönstret såg jag grannen på andra sidan gatan gå ut till sin återvinnings-soptunna med en tidning. Killen är så smal att det ser ut som om han ska gå av på mitten vilken sekund som helst, och han måste väl vara lite äldre än mej skulle jag tro. Vad duktig han är, sa jag till Malin. Han går ut med bara en tidning till soptunnan istället för att göra en hög med tidningar inomhus i flera veckor och sen gå ut med alltihop samtidigt (som vilken annan lite halv-lat människa som helst skulle ha gjort). Jag tänkte inte mer på det då, utan fortsatte att göra vad jag nu höll på med.

Efter en stund såg jag killen gå ner för trappan från sitt hus, ut på gatan och fram till soptunnan igen med en annan tidning. Jaha, hittade han en till tidning som han glömde? Han gick tillbaka in igen, och efter inte alls många sekunder så kom han ut med ännu en tidning. Jag och Malin som sett denna händelse genom fönstret började småfnittra lite, och undrade lite smått vad det var han höll på med. Kunde han inte bara gå med alla tidningar samtidigt? Han gick tillbaka in igen, kom tillbaka ut, in, ut, in... När han gick ut för sjätte gången så höll jag på att skratta ihjäl mej. Jag insåg nu att han måste vara lite mentalt rubbad. Vi funderade på om han kanske hade några slags tics och var tvungen att göra vissa saker, säg tio gånger. Vi fortsatte räkna medan killen hämtade tidning efter tidning… men han slutade inte vid tio…

Tjugo då, sa vi. Vi fortsatte räkna, och efter en stund insåg jag att det inte alls var en hel tidning han gick ut med varje gång – det var faktiskt bara ett ark från en tidning. Vi kom upp till siffran tjugo, och gick snabbt om den. Vid det här laget hade vi lagat klart vår mat och satt ner vid köksbordet i vardagsrummet och åt. Grejen var ju bara den att jag satt vid fönstret, och hela tiden såg jag killen i ögonvrån. Fram och tillbaka, fram och tillbaka… Jag började nu få seriöst hysteriskratt, och undrade vad det var för allvarligt fel på killen. Jag undrade om det här var ett skämt. Var det en vadslagning? Eller kanske en dold kamera gömd någonstans? I went mental just by watching him! Jag kunde inte alls koncentrera mej på min mat, utan blev helt störd av att se killen hela tiden. Jag kunde bara inte sluta räkna! Jag blev sååå lättad när han äntligen gick in i huset och stängde dörren.

Vill ni veta hur många blad är det i en tidning? Jo det kan jag berätta för er… Det är 52 stycken!!!

And for your information… under den här senaste veckan har jag upptäckt att det inte bara är tidningen han gör detta med… Han slänger även sopor en grej i taget, och tar in tvätten strumpa för strumpa. Jag tycker fan synd om honom! Men lite roligt är det…



Malin och jag har nu bott i vårt nya hus i 8 dagar. Flytten gick rätt smidigt. Lee var så snäll och hjälpte oss, och allt som allt blev det fyra rundor i hans bil. (Mina grejer fick plats i en bil, resten var Malins. Hon har mycket prylar den tösen) Vi lyckades packa upp allt utom ett par smågrejer redan första dagen, och vårt hus är så mysigt så! Jag ska ta lite bilder och lägga upp så småningom.

Huset består av en källare som fungerar som förråd. På bottenvåningen är ett litet kök, och ett hyfsat stort vardagsrum med två soffor, matsalsbord, en öppen spis (som tyvärr är igenbommad) och en liten ”läshörna”. På andra våningen är Malins mysiga rum med massa fina tyger och ljus och prylar, och på tredje våningen, som är en vindsvåning med snedtak, är mitt rum. Jag har en hel våning för mej själv!

Vi hade en sån himla tur att vår hyresvärd renoverade en massa innan vi flyttade in. Dom lade in ny heltäckningsmatta i trappan, nytt golv i badrummet + nytt badkar. I mitt rum är det nymålat, nytt trägolv, och nya möbler. Väldigt fräscht!

Det fick bli en runda till IKEA i torsdags kväll efter jobbet. Jag spenderade nog £55, men jag vet inte riktigt på vad. Hehe… Men så är det väl oftast när man åker dit. Man plockar på sej en massa ljus, plantor, ramar och småprylar, och sen vips så har man spenderat en massa pengar. Mitt rum är fortfarande rätt tomt dock. Jag behöver ett par lampskärmar och lite tavlor på väggarna. Jag får lite halvpanik på mina hypervita väggar.

I lördags hade vi en liten inflyttningsfest, med mestadels folk från jobbet, men även lite annat folk. Vi var väl ungefär 15 stycken skulle jag tro. Fyra nationaliteter. 3 svenskar, 2 tyskar, 4 greker och resten engelsmän. En väldig blandning, men det blir ju så mycket trevligare då. Malin och jag hade gjort lite plockmat, så som oliver och fetaost, mozzarella, cocktailtomater, salami, vitlöksbröd, dip och quesadillas. Mycket populärt!

Som inflyttningspresent till oss själva gick vi på en konsert i onsdags kväll. Vi såg dom två gitarrspelande syskonen från sydamerika –Rodrigo y Gabriela. Verkligen gitarrgudar! Herregud vad bra det var. Medan brodern spelar melodiska slingor på sin gitarr, i typisk spansk stil, så spelar systern komp, samtidigt som hon trummar på gitarren med både knogarna och handflatan. Det låter som ett helt band som spelar, fastän att dom bara är två stycken. Riktigt mäktigt! Dom spelar mycket olika låtar, men mest covers. Det är mycket metal-låtar som dom har gjort om till spansk stil. Så häftigt! Orion med Metallica är grymt bra.

Jag avslutar med lite bilder från konserten…

Tillbaka på kontoret efter en timmas lunchrast. En timma får man spendera i solen per dag. Det är INTE tillräckligt! Nu när sommaren äntligen har kommit igång, och det faktiskt är varmt flera dagar i rad så blir man sååå deprimerad av att sitta inne och jobba på ett kontor. Här sitter man och tittar ut genom fönstret på den soliga världen utanför, och bara längtar ut!

Häromdagen hittade jag dock ett ställe en bit bort, bredvid den lilla parken, där dom har ställt ut solstolar. Yeey! Där tänker jag spendera dom flesta av mina lunchraster hädanefter. Kanske bäst att ta med sej en bikinitop då dagarna är varma och soliga :)

En annan sak som längtas efter, förutom solen utanför, är resan hem till Sverige som sker om inte mindre än 16 dagar! Underbart! Här räknas det ner för fullt! :D

OCH -jag och Malin flyttar in i vårt nya hus på söndag! Första flyttlasset går lite i elva på förmiddagen. Detta har vi halvt längtat ihjäl oss efter i en evighet nu, och räknat ner i över 2 månader, och nu äntligen är dagen snart här!

I förrgår kväll när jag kom hem från jobbet så var det sådär underbart fint väder. Det var blå himmel, soligt och jättevarmt och skönt, så efter middagen bestämde jag mej för att gå ut på en långpromenad. Klockan var då 9 på kvällen.

Jag gick igenom skogsdungen som är bakom vårt hus, till ett område som heter Meanwood. Där ligger det en farm, där dom har lite diverse olika djur och grönsaksträdgårdar. Jag har gått runt där innan, och det är jättemysigt.

Jag bestämde mej för att gå runt farmen på utsidan. Det tar ungefär en halvtimma, och det tyckte jag verkade vara en lagom lång promenad. På ena sidan går man på en cykelväg, och när man har kommit till andra änden av farmen så kan man välja att gå på en mysig stig i skogen precis intill farmen. Det tar ungefär 10 minuter innan man är ute på andra sidan.

Jag valde att ta den vägen. Njuta av naturen, och kvällssolen. Men det var ett misstag! När jag kommit ungefär halvvägs på denna stig så hörde jag ett ljud från en motor, och sekunder senare såg jag en kille som kom farande på en motorcross i en jävla fart! Eftersom stigen jag gick på var så smal så stannade jag till och flyttade mej åt sidan, så att han skulle kunna komma förbi mej utan att köra på mej.

Istället för att köra förbi mej så bromsade killen in, och stannade precis där jag stod. Jag tog mej en snabb titt på honom -han var äckligt smal, hade sunkiga kläder och han saknade en framtand - och fortsatte sen att gå åt mitt håll. Han frågade mej om jag hade en tändare. Nej sa jag då. Röker du? Nej. Röker du weed? Nej. Vart bor du? Kan jag få ditt telefonnummer? Har du pojkvän? Vill du ha skjuts?

Nu tyckte jag att den här killen började bli allmänt jobbig, och riktigt obehaglig. Hans äckliga flin, med den stora gluggen... usch! Han ställde några till frågor, som jag svarade lite halvsant på. Jag hade helst velat be honom att dra åt helvete, att lämna mej ifred -han var väldigt obehaglig -men när man är mitt ute i ingenstans och träffar på en sådan människa så vill man inte riktigt reta upp honom.

Han körde iväg åt det hållet jag hade kommit från, och jag gick vidare. Saken var den att jag visste att det var en trappa åt det hållet han körde, som jag antog att han inte hade tänkt köra ner för med sin motorcross, så jag visste att han skulle komma tillbaka igen. Jag var två minuter från där skogen slutade, så jag började springa lite smått för att komma dit snabbare. Jag hörde att han kom tillbaka igen, men denna gången körde han bara förbi mej. Jag kom ut på en liten äng där det satt folk och hade picnic. Pust! Jag är säker! Jag kände ändå på mej att killen var någonstans i närheten. Och som jag trodde -han kom tillbaka en gång till. Han stannade vid mej igen, och började fråga massa frågor. Jag försökte ignorera honom och fortsätta gå. Han frågade varför jag var ute och gick själv, och tyckte att jag skulle vända och gå med honom igen åt andra hållet -vilket var tillbaka in i skogen igen. Som om jag är så dum!!?

Jag kom äntligen ut på cykelvägen och entren till farmen, där jag snabbt sprang in. Där var det en massa människor, och jag gick runt där inne i säker 15-20 minuter. Tänkte att han skulle ge upp när han inte visste vart jag var. Jag hörde hans motorcross några gånger, men sen var det tyst jättelänge. Jag tänkte att det var säkert att gå hem, men hann bara gå i två minuter innan jag hörde motorljudet igen. Nej, helvete! Jag ville inte träffa honom igen. Jag vände om, och började springa tillbaka mot farmen, men killen såg mej och kom efter mej.

På farmen denna kväll hade dom någon slags teateruppvisning, och jag gick åt det hållet -det kändes säkrast att vara där det fanns människor. Där stod det en vakt, och jag gick fram till honom. Han undrade vad som var fatt, och jag berättade att jag var förföljd av en jobbig kille. Vakten sa till mej att komma in och sätta mej, men jag kunde inte slappna av, för hela tiden så cirkulerade den jobbiga killen utanför på parkeringen. En annan ung kille som jobbade på farmen gick fram till honom och sa till honom att sticka därifrån, annars skulle han minsann ringa polisen. Han lyssnade inte precis, men körde bort ca 100 meter bort. Jag såg min chans, och tänkte att nu jävlar går jag hem. Vakten och den snälla kilen var väldigt oroliga för mej, och visade ut mej bakvägen genom massa grindar, och ut på bilvägen där jag kände mej mycket säkrare. Den snälla killen följde mej halva vägen hem, vilket var väldigt schysst. Tack! Hela tiden hörde jag ljudet från motorcrossen någonstans i bakgrunden, och jag hörde det till och med när jag kommit hem och var säker i mitt rum...

Varför är en del människor såhär? Varför fattar man inte att ett nej är ett nej? Och att ens komma på tanken att förfölja någon... Ursäkta mej, MEN VAD FAN TÄNKER MAN MED DÅ?!!

När jag satt i parken idag på lunchen så slog det mig att jag imorgon har befunnit mej i Leeds i 5 månader. Tiden går minst sagt fort!

Nu när sommaren har kommit så är det dock dags för en visit hem till kära Sverige.

Det är något speciellt med den svenska sommaren, och den vill man ju såklart inte missa! :)

För en vecka sen bokade jag flyget hem, och nu har nedräkningen börjat. Jag är i Sverige om exakt 22 dagar.

Underbara familj -SNART ÄR JAG HOS ER!!! :D

Fotbolls VM har börjat, och världen är helt fotbollsgalen. I England är fotboll inte ett intresse -det är som en religion! För alla utom mej...

Trots detta icke befintliga intresse från min sida (jag tycker ärligt talat att fotboll är astråkigt) så valde jag att gå på en grill/fotbolls-fest med några människor från jobbet i lördags, då England spelade sin första match.

Medan dom andra hade ögonen klistrade på TVn så roade jag mej med att få Englands flagga målad på ena handen av Katie (och även fast att Sverige inte är med i VM så fick jag en svensk flagga målad på den andra).

Jag hade i alla fall kul denna kväll (när trög-bollen väl var slut), med trevligt sällskap, och senare en utgång i Leeds.

För övrigt så har jag nyligen startat upp en modeblogg som jag precis har fått hyfsad ordning på. Jag skriver den på engelska, och den handlar om allt slags mode, men istället för att vara personlig så skriver jag den mer neutral, med fakta, histora, med mera... Ta er gärna en titt, och kom gärna med kommentarer om vad ni tycker om den. Jag vill veta!:)

Dress Me In That Dress

(Gillar ni den så  får ni gärna länka till den från er sida/blogg)