Tillbaka på kontoret efter en timmas lunchrast. En timma får man spendera i solen per dag. Det är INTE tillräckligt! Nu när sommaren äntligen har kommit igång, och det faktiskt är varmt flera dagar i rad så blir man sååå deprimerad av att sitta inne och jobba på ett kontor. Här sitter man och tittar ut genom fönstret på den soliga världen utanför, och bara längtar ut!

Häromdagen hittade jag dock ett ställe en bit bort, bredvid den lilla parken, där dom har ställt ut solstolar. Yeey! Där tänker jag spendera dom flesta av mina lunchraster hädanefter. Kanske bäst att ta med sej en bikinitop då dagarna är varma och soliga :)

En annan sak som längtas efter, förutom solen utanför, är resan hem till Sverige som sker om inte mindre än 16 dagar! Underbart! Här räknas det ner för fullt! :D

OCH -jag och Malin flyttar in i vårt nya hus på söndag! Första flyttlasset går lite i elva på förmiddagen. Detta har vi halvt längtat ihjäl oss efter i en evighet nu, och räknat ner i över 2 månader, och nu äntligen är dagen snart här!

I förrgår kväll när jag kom hem från jobbet så var det sådär underbart fint väder. Det var blå himmel, soligt och jättevarmt och skönt, så efter middagen bestämde jag mej för att gå ut på en långpromenad. Klockan var då 9 på kvällen.

Jag gick igenom skogsdungen som är bakom vårt hus, till ett område som heter Meanwood. Där ligger det en farm, där dom har lite diverse olika djur och grönsaksträdgårdar. Jag har gått runt där innan, och det är jättemysigt.

Jag bestämde mej för att gå runt farmen på utsidan. Det tar ungefär en halvtimma, och det tyckte jag verkade vara en lagom lång promenad. På ena sidan går man på en cykelväg, och när man har kommit till andra änden av farmen så kan man välja att gå på en mysig stig i skogen precis intill farmen. Det tar ungefär 10 minuter innan man är ute på andra sidan.

Jag valde att ta den vägen. Njuta av naturen, och kvällssolen. Men det var ett misstag! När jag kommit ungefär halvvägs på denna stig så hörde jag ett ljud från en motor, och sekunder senare såg jag en kille som kom farande på en motorcross i en jävla fart! Eftersom stigen jag gick på var så smal så stannade jag till och flyttade mej åt sidan, så att han skulle kunna komma förbi mej utan att köra på mej.

Istället för att köra förbi mej så bromsade killen in, och stannade precis där jag stod. Jag tog mej en snabb titt på honom -han var äckligt smal, hade sunkiga kläder och han saknade en framtand - och fortsatte sen att gå åt mitt håll. Han frågade mej om jag hade en tändare. Nej sa jag då. Röker du? Nej. Röker du weed? Nej. Vart bor du? Kan jag få ditt telefonnummer? Har du pojkvän? Vill du ha skjuts?

Nu tyckte jag att den här killen började bli allmänt jobbig, och riktigt obehaglig. Hans äckliga flin, med den stora gluggen... usch! Han ställde några till frågor, som jag svarade lite halvsant på. Jag hade helst velat be honom att dra åt helvete, att lämna mej ifred -han var väldigt obehaglig -men när man är mitt ute i ingenstans och träffar på en sådan människa så vill man inte riktigt reta upp honom.

Han körde iväg åt det hållet jag hade kommit från, och jag gick vidare. Saken var den att jag visste att det var en trappa åt det hållet han körde, som jag antog att han inte hade tänkt köra ner för med sin motorcross, så jag visste att han skulle komma tillbaka igen. Jag var två minuter från där skogen slutade, så jag började springa lite smått för att komma dit snabbare. Jag hörde att han kom tillbaka igen, men denna gången körde han bara förbi mej. Jag kom ut på en liten äng där det satt folk och hade picnic. Pust! Jag är säker! Jag kände ändå på mej att killen var någonstans i närheten. Och som jag trodde -han kom tillbaka en gång till. Han stannade vid mej igen, och började fråga massa frågor. Jag försökte ignorera honom och fortsätta gå. Han frågade varför jag var ute och gick själv, och tyckte att jag skulle vända och gå med honom igen åt andra hållet -vilket var tillbaka in i skogen igen. Som om jag är så dum!!?

Jag kom äntligen ut på cykelvägen och entren till farmen, där jag snabbt sprang in. Där var det en massa människor, och jag gick runt där inne i säker 15-20 minuter. Tänkte att han skulle ge upp när han inte visste vart jag var. Jag hörde hans motorcross några gånger, men sen var det tyst jättelänge. Jag tänkte att det var säkert att gå hem, men hann bara gå i två minuter innan jag hörde motorljudet igen. Nej, helvete! Jag ville inte träffa honom igen. Jag vände om, och började springa tillbaka mot farmen, men killen såg mej och kom efter mej.

På farmen denna kväll hade dom någon slags teateruppvisning, och jag gick åt det hållet -det kändes säkrast att vara där det fanns människor. Där stod det en vakt, och jag gick fram till honom. Han undrade vad som var fatt, och jag berättade att jag var förföljd av en jobbig kille. Vakten sa till mej att komma in och sätta mej, men jag kunde inte slappna av, för hela tiden så cirkulerade den jobbiga killen utanför på parkeringen. En annan ung kille som jobbade på farmen gick fram till honom och sa till honom att sticka därifrån, annars skulle han minsann ringa polisen. Han lyssnade inte precis, men körde bort ca 100 meter bort. Jag såg min chans, och tänkte att nu jävlar går jag hem. Vakten och den snälla kilen var väldigt oroliga för mej, och visade ut mej bakvägen genom massa grindar, och ut på bilvägen där jag kände mej mycket säkrare. Den snälla killen följde mej halva vägen hem, vilket var väldigt schysst. Tack! Hela tiden hörde jag ljudet från motorcrossen någonstans i bakgrunden, och jag hörde det till och med när jag kommit hem och var säker i mitt rum...

Varför är en del människor såhär? Varför fattar man inte att ett nej är ett nej? Och att ens komma på tanken att förfölja någon... Ursäkta mej, MEN VAD FAN TÄNKER MAN MED DÅ?!!

När jag satt i parken idag på lunchen så slog det mig att jag imorgon har befunnit mej i Leeds i 5 månader. Tiden går minst sagt fort!

Nu när sommaren har kommit så är det dock dags för en visit hem till kära Sverige.

Det är något speciellt med den svenska sommaren, och den vill man ju såklart inte missa! :)

För en vecka sen bokade jag flyget hem, och nu har nedräkningen börjat. Jag är i Sverige om exakt 22 dagar.

Underbara familj -SNART ÄR JAG HOS ER!!! :D

Fotbolls VM har börjat, och världen är helt fotbollsgalen. I England är fotboll inte ett intresse -det är som en religion! För alla utom mej...

Trots detta icke befintliga intresse från min sida (jag tycker ärligt talat att fotboll är astråkigt) så valde jag att gå på en grill/fotbolls-fest med några människor från jobbet i lördags, då England spelade sin första match.

Medan dom andra hade ögonen klistrade på TVn så roade jag mej med att få Englands flagga målad på ena handen av Katie (och även fast att Sverige inte är med i VM så fick jag en svensk flagga målad på den andra).

Jag hade i alla fall kul denna kväll (när trög-bollen väl var slut), med trevligt sällskap, och senare en utgång i Leeds.

För övrigt så har jag nyligen startat upp en modeblogg som jag precis har fått hyfsad ordning på. Jag skriver den på engelska, och den handlar om allt slags mode, men istället för att vara personlig så skriver jag den mer neutral, med fakta, histora, med mera... Ta er gärna en titt, och kom gärna med kommentarer om vad ni tycker om den. Jag vill veta!:)

Dress Me In That Dress

(Gillar ni den så  får ni gärna länka till den från er sida/blogg)

Oj oj oj vilken bröllopsfest det var i torsdags!

Malin och jag packade tält och sovsäck, och begav oss efter jobbet till en liten by mitt ute i ingenstans i Yorkshire-landskapet som hette Appletreewick. Vägen dit var minst sagt skumpig. Vi fick skjuts av vår hippie-kompis Helen i hennes stora van. Grejen var ju bara den att bak i vanen fanns inga säten, utan vi satt på några dynor som var uppstaplade på några lådor. Där bak fanns heller inga fönster, förutom det lilla som gick till förarhytten. Yorkshire är ju inte heller särskilt känt för att ha raka vägar, utan snarare för sina berg och dalar, och väldigt kurviga vägar. Jag kan säga att man var lite lagom snurrig efter sådär en timma där bak :S

1. Redo för bröllopsfest!  2. Helen & Andy framför sin van

Vi kom fram till campingplatsen (som var mer en äng än en campingplats) där vi satte upp vårt tält på 3 minuter. Vi hade redan gjort iordning oss så gott vi kunnat i bilen, så nu var det bara att vandra bort till lokalen där festen hölls.

3. Mysiga byn Appletreewick.  4. Hippies på väg, med minst sagt vacker utsikt

Brudparet hade hyrt ett stort rum, plus "trädgården" bakom en mysig pub som låg i vägkanten i denna lilla by som bestod av sådär 20 hus (så kändes det i alla fall). Där var det dans hela kvällen, och våra kompisar i China Shop Bull spelade. Alla hippiesar dansade som galna, ochh tittade man runt så såg man att de andra gästerna gärna försvann utåt väggarna. Dom undrade nog vad vi var för lustigt folk :P

5. Rowan och jag på dansgolvet      6.Solo       7. Scott mitt i ett galet dance move

Puben stängde runt halv ett, så då blev vi allihopa utslängda. Men festen slutade ju inte då! Hela gänget tog sej tillbaka till campingstället, där vi tände en eld i en gammal tvättmaskinstunna ute på en äng. Där satt    vi och hade det trevligt mest hela natten. Det blev en tur ner till floden någon gång i gryningen, och därifrån var det ju lättare sagt än gjort att klättra tillbaka upp till campingen igen. Fy! Mina snackars ben hade diverse riv och brännässle-sår efter detta.

Efter att ha sovit i sådär 3-4 timmar så hade några (som inte gått och lagt sej än) bestämt sej att det var morgon, och dags för resten av gänget att stiga upp. Då var klockan runt 10 på morgonen. Gäsp!

8. Alla var lagom sega dagen efter...

Vi hasade oss upp, tog ner tälten, och åkte sedan iväg lite längre bort i byn, gick igenom en fårhage, och ner till floden. Årets första dopp för mej! :) Jag, Bob och Helens fästman Andy la oss på en uppblåsbar madrass och åkte med floden ungefär 200 meter ner. Jävligt skoj måste jag säga!

9. Mys i fårhagen   10. På väg ner till floden  11. Bob och Anthony åker med strömmen   

Det blev en inte lika skumpig bilfärd hem, eftersom vi fick skjuts av kompisen Kathryn i en vanlig bil denna gången. Därmot så var inte den bilfärden så himla rolig heller, eftersom man var lite sådär lagom bakfull :P

Hade en underbar 3-dagars helg denna helgen :) Det gillar vi!

På fredagen blev det att följa med Lee hem efter jobbet. Vi beställde massa onyttig hämtmat och hade film-mys i soffan :)

På lördagen skjutsade han in mej till stan där jag träffade en nyfriserad Malin, och gick på en shoppingrunda i regnet. Blev inte så himla mycket inhandlat, men lite grann i alla fall. Det bästa var mina 3 häftiga par örhängen :)

Vi hade en riktig tjej-dag! :D Middag på en italiensk restaurang, och sen bio.

Sex and the City 2!!! Klart man som tjej MÅSTE gå och se den :D

På söndagen var vi duktiga och tog en långpromenad ner till Kirkstall (dit vi flyttar snart) och gjorde en storhandling. Nu lär vi ju ha mat i minst två veckor! :)

Jag träffade Lee igen på kvällen, där jag spenderade natten. Vi hade väl tänkt att pallra oss ur sängen tidigt på måndagen (eftersom vi var lediga p.g.a att det var bank holiday och vi ville göra något roligt av dagen) men vi lyckades inte stiga upp förrän sent, sent. Vi satte oss ändå i bilen och tutade iväg till en liten stad som heter Harrogate.

Där gick vi runt och kikade på allt och ingenting, och bara njöt. Tog en kaffe, inhandlade en kjol, och jaa.. bara var.

På vägen tillbaka till Leeds stannade vi på på en jättefin pub med hur fin mat som helst. Värsta posh, och huuuur gott som helst! :D Jag åt sallad med varm getost till förrätt, och oxfilé med bladspenat, sparris och kall beranaise till huvudrätt. Mums!

Gud, han skämmer verkligen bort mej. Och jag kan ju inte påstå att jag klagar... ;)

Kvällen spenderades i Kirkstall, där jag måste säga att vi var väldigt aktiva. 3 spel med bowling, och lite biljard efter det.

Idag känner man dock av det kan jag lova! Jag har sån där härlig träningsverk i muskler man knappt visste fanns. I detta fall kallat bowlingmuskler. Sån väldigt härlig träningsverk då det till och med gör ont att sitta ner. För att inte tala om hur det känns att försöka korsa benen! Aj! Det är nästan så att man får hjälpa till med händerna för att lyfta benet. Haha! Jag slår vad om att alla har varit med om detta någon gång, och vet hur det känns! :P

Jag ska för övrigt på bröllop imorgon. Eller ja, inte själva ceremonin, men festen efteråt. Det blir att rusa iväg till tågstationen efter jobbet, och åka iväg till Ilkley. Därifrån ska vi ta oss till ett ställe mitt ute i ingenstans som heter Apple tree wick. Där ska hela hippie-gänget campa... (Hum... Jippie. Verkligen min favoritgrej i världen! Knölig mark, och fuktigt tält. Can't wait!)

Men det blir säkert kul! Jag kommer med en uppdatering på bloggen när jag väl är säker hemma i mitt hus igen. Hehe...