I förrgår kväll när jag kom hem från jobbet så var det sådär underbart fint väder. Det var blå himmel, soligt och jättevarmt och skönt, så efter middagen bestämde jag mej för att gå ut på en långpromenad. Klockan var då 9 på kvällen.

Jag gick igenom skogsdungen som är bakom vårt hus, till ett område som heter Meanwood. Där ligger det en farm, där dom har lite diverse olika djur och grönsaksträdgårdar. Jag har gått runt där innan, och det är jättemysigt.

Jag bestämde mej för att gå runt farmen på utsidan. Det tar ungefär en halvtimma, och det tyckte jag verkade vara en lagom lång promenad. På ena sidan går man på en cykelväg, och när man har kommit till andra änden av farmen så kan man välja att gå på en mysig stig i skogen precis intill farmen. Det tar ungefär 10 minuter innan man är ute på andra sidan.

Jag valde att ta den vägen. Njuta av naturen, och kvällssolen. Men det var ett misstag! När jag kommit ungefär halvvägs på denna stig så hörde jag ett ljud från en motor, och sekunder senare såg jag en kille som kom farande på en motorcross i en jävla fart! Eftersom stigen jag gick på var så smal så stannade jag till och flyttade mej åt sidan, så att han skulle kunna komma förbi mej utan att köra på mej.

Istället för att köra förbi mej så bromsade killen in, och stannade precis där jag stod. Jag tog mej en snabb titt på honom -han var äckligt smal, hade sunkiga kläder och han saknade en framtand - och fortsatte sen att gå åt mitt håll. Han frågade mej om jag hade en tändare. Nej sa jag då. Röker du? Nej. Röker du weed? Nej. Vart bor du? Kan jag få ditt telefonnummer? Har du pojkvän? Vill du ha skjuts?

Nu tyckte jag att den här killen började bli allmänt jobbig, och riktigt obehaglig. Hans äckliga flin, med den stora gluggen... usch! Han ställde några till frågor, som jag svarade lite halvsant på. Jag hade helst velat be honom att dra åt helvete, att lämna mej ifred -han var väldigt obehaglig -men när man är mitt ute i ingenstans och träffar på en sådan människa så vill man inte riktigt reta upp honom.

Han körde iväg åt det hållet jag hade kommit från, och jag gick vidare. Saken var den att jag visste att det var en trappa åt det hållet han körde, som jag antog att han inte hade tänkt köra ner för med sin motorcross, så jag visste att han skulle komma tillbaka igen. Jag var två minuter från där skogen slutade, så jag började springa lite smått för att komma dit snabbare. Jag hörde att han kom tillbaka igen, men denna gången körde han bara förbi mej. Jag kom ut på en liten äng där det satt folk och hade picnic. Pust! Jag är säker! Jag kände ändå på mej att killen var någonstans i närheten. Och som jag trodde -han kom tillbaka en gång till. Han stannade vid mej igen, och började fråga massa frågor. Jag försökte ignorera honom och fortsätta gå. Han frågade varför jag var ute och gick själv, och tyckte att jag skulle vända och gå med honom igen åt andra hållet -vilket var tillbaka in i skogen igen. Som om jag är så dum!!?

Jag kom äntligen ut på cykelvägen och entren till farmen, där jag snabbt sprang in. Där var det en massa människor, och jag gick runt där inne i säker 15-20 minuter. Tänkte att han skulle ge upp när han inte visste vart jag var. Jag hörde hans motorcross några gånger, men sen var det tyst jättelänge. Jag tänkte att det var säkert att gå hem, men hann bara gå i två minuter innan jag hörde motorljudet igen. Nej, helvete! Jag ville inte träffa honom igen. Jag vände om, och började springa tillbaka mot farmen, men killen såg mej och kom efter mej.

På farmen denna kväll hade dom någon slags teateruppvisning, och jag gick åt det hållet -det kändes säkrast att vara där det fanns människor. Där stod det en vakt, och jag gick fram till honom. Han undrade vad som var fatt, och jag berättade att jag var förföljd av en jobbig kille. Vakten sa till mej att komma in och sätta mej, men jag kunde inte slappna av, för hela tiden så cirkulerade den jobbiga killen utanför på parkeringen. En annan ung kille som jobbade på farmen gick fram till honom och sa till honom att sticka därifrån, annars skulle han minsann ringa polisen. Han lyssnade inte precis, men körde bort ca 100 meter bort. Jag såg min chans, och tänkte att nu jävlar går jag hem. Vakten och den snälla kilen var väldigt oroliga för mej, och visade ut mej bakvägen genom massa grindar, och ut på bilvägen där jag kände mej mycket säkrare. Den snälla killen följde mej halva vägen hem, vilket var väldigt schysst. Tack! Hela tiden hörde jag ljudet från motorcrossen någonstans i bakgrunden, och jag hörde det till och med när jag kommit hem och var säker i mitt rum...

Varför är en del människor såhär? Varför fattar man inte att ett nej är ett nej? Och att ens komma på tanken att förfölja någon... Ursäkta mej, MEN VAD FAN TÄNKER MAN MED DÅ?!!

 

Sara

20 juni 2010 10:44

FY vad hemskt. Tur att det finns vänliga människor också. Sånt där är INTE kul! Kan hända vad som helst!

http://sarahagman.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Profile On: Maria Name: Maria Hagman Likes: Metal music, Lee, tattoo design Sits in the office: On the off-site table between Laura and Katie.   Maria is a senior link builder over on the off-site SEO desk, taking care of the two ...

Oj oj oj vad det snöar! Det är totalt kaos i england. Här vet dom ju inte vad vinterdäck är för något, så så fort det blir några centimeter snö så stannar trafiken. Tågen och bussarna ställs in och bilarna rör sej inte. Fast idag är det faktiskt ...

Jag har fått höra att jag suger på att updatera min blogg. Jag antar att folk (systrar) är intresserade av att höra om mitt liv här borta helt enkelt. Nu är det många månader sen jag träffade dom -4 månader för att vara exakt. Usch och fy. Inte a...

Ooooh vilken bra helg jag har haft! :D Långhelg, eftersom jag tog ledigt från jobbet igår också. Lee och jag satte oss i bilen och åkte norrut till Newcastle i söndags runt lunchtid. Anledning: rockkonsert med bandet Alter Bridge (för er som inte vet...

På begäran från kollegor och systrar, och klagomål på att jag inte skrivit på länge så kommer här ett litet inlägg... Varsågod Hollie, hoppas du får dej ett fnitter och att du känner dej hedrad för att du blir nämnd i min blog ;)   Så, det var öv...